23 oktober 2026, som historieböckerna kommer att berätta det den 23 oktober 2036.

I oktober 2026 bytte trycket i kriget i Ukraina riktning. Under månadens första hälft lättade USA på sina sanktioner mot rysk diesel fram till april 2027 och avstod från de viktigaste åtgärderna i en ny lag om sanktioner mot Ryssland, bland annat tullar på upp till 100 procent för stora köpare av rysk olja och gas.^1,2,3,4 President Trump sade också: ”Jag tycker att det är dags för Ukraina att få en ny president.”^5,6 Ett ”energivapenstillestånd” som han tillkännagav den 11 oktober stoppade inte de ryska attackerna mot ukrainska energianläggningar.^7,8

Sedan USA:s sändebud Steve Witkoff träffat Vladimir Putin den 21 oktober meddelade Kreml att Ryssland var villigt att återuppta trepartssamtalen med USA och Ukraina efter den 10 november; president Zelenskyj ställde sig bakom detta.^9,10,11,12 nyInom några timmar slog ryska robotar och drönare ned i Kiev och andra regioner och dödade minst fyra människor, enligt ukrainska myndigheter. Några bar klusterstridsspetsar, sade Zelenskyj.^10,13,14,15

Moskva drog den lärdom som skulle prägla resten av årtiondet: fortsätt kriga, så kommer eftergifterna.

Den 10 oktober 2025 trädde en vapenvila i kraft i Gaza.^1,3 Trots det hade fram till den 20 oktober 2026 mer än 1 500 palestinier dödats sedan vapenvilan trädde i kraft, enligt hälsoministeriet i det Hamasstyrda Gaza.^4,5,6 I början av oktober 2026 uppgick antalet döda sedan Hamas angrepp den 7 oktober 2023 till mer än 74 000, enligt samma ministerium.^2,3

Återuppbyggnaden kom aldrig i gång, eftersom ingen ville betala för något som kunde förstöras igen. En generation barn växte upp bland ruinerna utan skolgång, och utan en politisk lösning växte radikaliseringen på båda sidor.

Den 9 oktober 2026, bara timmar efter att den tidigare domaren vid Internationella brottmålsdomstolen Navi Pillay tilldelats Nobels fredspris, införde Trumpadministrationen sanktioner mot domstolen själv. Utrikesminister Marco Rubio förklarade: ”Antingen upphör ICC med sina hot, eller så gör vi slut på ICC.”^1,2,4 Domstolen kallade sanktionerna ett angrepp på rättsstatens principer. Många transaktioner med domstolen omfattades till en början av en övergångsperiod på sex månader.^1,2,3,5 nyDen 22 oktober tilldelade Europaparlamentet domstolen och dess personal sitt Sacharovpris för tankefrihet.^10,11,12

I historieböckerna från 2036 är domen hård: priser skyddade inte domstolen. Redan den 22 september 2026 hade Trump i FN:s generalförsamling uppmanat medlemsstaterna att ”omedelbart lämna denna skurkinstitution”.^6,7 Dagen därpå meddelade Nauru FN att landet lämnade domstolen, med verkan efter ett år.^8,9 När övergångsperioden löpte ut i april 2027 drog sig banker och leverantörer ur, och domstolen blev i stort sett lamslagen.

Därmed försvann den sista plats där ledare kunde ställas till svars för krigsbrott. Vad det betydde syns i Sudan (§ 4.1).

Efter amerikansk-israeliska angrepp mot Iran den 28 februari 2026 stängde Iran Hormuzsundet; från den 13 april blockerade USA iranska hamnar.^1,2,3,4 Den 8 juli förklarade Trump att den tillfälliga vapenvilan var över, efter iranska attacker mot handelsfartyg och amerikanska motangrepp.^5,6 Den 20 oktober sade Irans säkerhetschef enligt iransk statlig tv att inget anrikat uran skulle lämna landet och uteslöt samtal med USA tills hans villkor var uppfyllda.^7,8 nyDagen därpå införde USA sanktioner mot företag som enligt USA hjälpte Irans ”skuggflotta” av oljetankfartyg. Den 22 oktober steg priset på Brentolja till över 113 dollar per fat, den högsta nivån på fem månader.^9,10,11,12

Regeringar subventionerade fossila bränslen för att avvärja oroligheter och sköt upp energiomställningen år efter år (§ 5.1).

Den 13 oktober 2026 räknade IMF med en global tillväxt på 3,1 procent för 2026 och en global inflation på 4,7 procent. Prognosen förutsatte att transporterna av olja och gas genom Hormuzsundet skulle återupptas senast i mars 2027.^1,2 Det gjorde de inte, och inflationen förblev hög.

IMF konstaterade också att bara 32 ekonomier stod för 95 procent av den globala tillväxten, jämfört med 54 i april. Fonden varnade för en AI-relaterad korrigering på aktiemarknaden, stigande räntor på statsobligationer och hög offentlig skuld.^1,2 Enligt IMF lade låginkomstländer 14 procent av sina statsinkomster på skuldbetalningar, jämfört med 6 procent ett decennium tidigare.^3,4 Varningarna besannades: en marknadskorrigering drabbade pensioner och sparande, och skuldsatta regeringar kunde inte gå in och hjälpa.

Den 26 oktober 2025, efter en belägring på arton månader, intog RSF-milisen den sudanesiska staden El Fasher; några dagar senare bekräftade IPC, det internationella systemet för klassificering av hunger, att det rådde svält där och i Kadugli.^1,2,3,4,5 Den 12 oktober 2026 varnade IPC för en växande risk för svält i Darfur och Kordofan, driven av krig, fördrivning och torka.^6,7 Den 19 oktober dödades minst 153 människor i en drönarattack mot en marknad i Abyei, ett område som Sudan och Sydsudan tvistar om, enligt lokala företrädare, som lade skulden på Sudans armé.^8,9 Den 21 oktober möttes 22 länder i Genève utan Sudans krigförande parter. De uppmanade utomstående makter att sluta leverera drönare, krigare och pengar, men någon vapenvila kom man inte överens om.^10,11

Eftersom Internationella brottmålsdomstolen samtidigt ströps (§ 2.1) ställdes ingen inför rätta för att ha svultit ut hela städer. Historieböckerna från 2036 kallar Sudan den kris som världen såg på och lät ske.

FN:s livsmedelsprogram beräknade att 318 miljoner människor skulle drabbas av hunger på krisnivå eller värre under 2026 och uppgav att det på grund av nedskärningar bara kunde hjälpa ungefär en tredjedel av dem. USA, den största givaren, och andra skar ned sitt bistånd.^1,2,3

Vad det innebar blev tydligt i Gaza (§ 1.2). Den 19 oktober 2026 meddelade WFP att man på grund av brist på pengar minskade livsmedelsbiståndet där med ungefär en tredjedel, vilket lämnade 500 000 människor utan månatligt stöd.^7,8,9

Under åren som följde flyttade rika länder ännu mer pengar till försvar och energi (§ 1.1, § 3.1), och de som inte fick någon hjälp gav sig av. I början av oktober 2026 kapsejsade en överfull migrantbåt på väg mot Jemen utanför Djibouti; minst 139 människor dog, varav 15 barn, enligt FN:s migrationsorgan IOM.^4,5,6

I maj 2026 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) ett ebolautbrott i östra Kongo som ett internationellt hot mot människors hälsa. Det orsakades av Bundibugyostammen, mot vilken det inte finns något godkänt vaccin eller någon godkänd behandling.^1,2,3 Fram till den 20 oktober hade Kongo registrerat mer än 9 500 bekräftade smittfall och mer än 4 600 dödsfall, enligt regeringens siffror: det näst största ebolautbrott som registrerats.^4,5,6 nyViruset nådde även Uganda och Kenya, med nio fall fram till den 20 oktober. Samma dag bekräftade Nigeria sitt första fall, hos en kvinna som anlänt från Uganda; enligt WHO var det det femte landet att påvisa viruset. Den 22 oktober betecknade WHO utbrottet som en regional angelägenhet.^{4,12,13,14,15,18,19}

Uganda stängde sin gräns mot Kongo i maj, och USA släppte bara in resenärer från Kongo efter 21 dagar utanför landet, trots att WHO avrådde från att stänga gränser.^{1,4,7,8,10,11} nyWHO rapporterade allvarliga luckor i finansieringen av insatserna. I oktober uppgav Afrikanska unionens hälsomyndighet, Africa CDC, att mer än 700 miljoner dollar i medel för ebolainsatserna i Kongo inte gick att redovisa.^7,9,16,17

Inför valet mellan att stänga gränser och att hjälpa till att betala för insatserna valde världen oftast det förra. Viruset fortsatte att cirkulera i Afrika långt in i 2027, och när nästa epidemi kom saknades återigen vacciner och krisfonder.

Klimattoppmötet COP31 i Antalya i Turkiet, den 9–20 november 2026, skulle fokusera på att omsätta klimatmålen i handling.^1,2 nyI oktober rapporterade Världsmeteorologiska organisationen och klimattjänsten Copernicus om ett snabbt tilltagande El Niño; WMO varnade för att havstemperaturen i tropiska Stilla havet kunde nå rekordhöga 3,8 grader över genomsnittet. Den 21 oktober varnade FN för att omkring 50 miljoner människor kunde drabbas av mer hunger och frigjorde 50 miljoner dollar i krismedel till 11 länder.^{3,4,8,9,10,11} Samma dag beräknade FN:s miljöprogram att världen med nuvarande åtaganden var på väg mot 2,6 graders uppvärmning till 2100, och med nuvarande politik mot 2,8 grader: sämre än ett år tidigare, delvis eftersom USA hade lämnat Parisavtalet.^5,6,7

Eftersom toppmötet hölls mitt under bränslekrisen (§ 3.1) vann kortsiktiga bekymmer, och målen stannade på papperet. Runt 2030 översteg uppvärmningen varaktigt 1,5 grader, och kustländer från Bangladesh till Egypten började gräla om vem som skulle betala för skyddet mot havet.